Vart tog den vägen
Ibland funderar jag på om jag någonstans efter vägen dom senaste månaderna har tappat mitt hjärta. Haha. Låter det brutalt? Kanske en aning, jag vet, men jag har blivit så känslokall senaste tiden att det till och med förvånar mig själv ibland. Jag bryr mig inte i någonting, känner varken sorg, glädje eller ilska. Inte i samma utsträckning som förut iallafall, då var alla känslor så nära ytan exakt hela tiden. Jag har alltid varit en människa som gråtit ofta och mycket men nu kommer jag knappt ihåg senast jag grät.
Vet egentligen inte om detta är positivt eller negativt, det är nog en blandning, en ganska skön men samtidigt jobbig blandning. Mest störande är nog att jag har tappat hoppet för kärleken. Definiera kärlek liksom, vad är det ens? Tids nog hittar nog det hoppet tillbaka men fram tills dess kommer jag känna ren och skär hopplöshet, typ som en groda utan ben, för den biten.
Nåja man kan ju inte ha allt, och det jag är mest tacksam för att jag känner är denna enorma glädjen jag har för att jag är omringad av så fantastisk människor, utan dom så hade jag varit halvare än halv. Tack världens bästa familj och tack världens bästa vänner för att ni alltid finns för mig, trots att jag är lika känslokall som en sten för tillfället ❤️