Kan inte sluta tÀnka pÄ att vi snart kommer bo sÄ lÄngt ifrÄn varandra. NÀr jag kommer hem kommer jag inte komma hem till min största trygghet hÀr i livet. Jag kommer inte att fÄ somna brevid honom varje natt och kÀnna mig sÄ lycklig över att ha honom dÀr bredvid. Jag kommer inte kunna slÀnga mig i hans famn och grÄta över minsta lilla grejen. Alla dessa grejer vi gör pÄ dagarna kommer jag nu göra sjÀlv. Vi kommer inte titulera oss som sambos lÀngre.
Jag vet att det kommer gÄ bra, jag vet, jag vet. Jag vet att det Àr mÄnga som har distansförhÄllande, jag vet att jag lÄter sÄ dramatisk men det Àr sÄ stor förÀndring och jag blir sÄ förstörd av detta. Ibland gör det bara ont att Àlska nÄgon sÄ mycket som jag Àlskar honom. Min andra halva och bÀstavÀn.